trasdockans

Jag är ingen lätt människa att leva med..... jag är skadad av min barndom och det krävs enormt av den som lever tillsammans med mej. Men jag hittade givetvis inte den bästaste för mej heller, det är väll dumt att tro nått sånt.

I Aug har vi bott i hop i 1 år och djäklar vilken resa, jag har gjort slut nästan en ggr i veckan för jag blir så osäker på mej själv och på hans känslor. För 2-3 veckor sedan bjöd han hem en tjejkompis och vi 3 satt och drack lite öl och spelade kort, vi blev rätt fulla allihop och jag tror jag började känna mej utanför för dom prata de gamla minnen och grejer och gjorde inte ens nått försök att bjuda in mej i samtalet.......jag blev mer och mer ledsen och jag tyckte det mer och mer började likna att han limmade på den tjejen som dessutom är 10-15 år yngre än oss. Det blev hur som helst världskrig och jag försökte kasta ut honom, men han vägrade jag blev ledsnare och lesnare och argare också, men ni ska inte tro att bruden hade förstånd att ge sig iväg......tror sambon betalade taxi åt henne till slut för framåt småtimmarna var hon iaf borta.

Den episoden skadade mej svårt alltså när jag vaknade dagen efter kändes det som dom hade haft sex framför ögonen på mej.....alltså dom hade ju inte det men känslorna fanns där, jag kände mej kränkt, äcklad och ville helst flytta till en annan lägenhet helst igår för jag mådde så dåligt. Jag vet att alkohol förstärker ens känslor och att man inte alltid ser saker som dom är, MEN känslorna bor fortfarande kvar där och jag har på något vis dragit in mej i mitt skal och vill inte känna något för honom mer för om jag känner så blir jag sårbar och sårad precis som det alltid varit.


Jag vet inte hur detta kommer fortsätta, vet inte om det som hände gjorde att jag inte törs släppa fram nå känslor eller så dog känslorna då.......... :(