trasdockans

Livet har gjort mej psykist sjuk så är det bara, sen att jag antagligen föddes med ett skört psyke är bara och gratta mej och önska mej lycka till!

Sitter fånge i en kropp som bara blir sämre och sämre, jag vet inte vad som är vad längre, har värk i hela kroppen som antagligen kommer från medeciner som inte går ihop (IBS 3 olika varje dag, Psyket O just nu för jag slutat med zoloft och väntar på medecin för Biopolär, Zopiclon för sömnen, 3 olika för värk). Började arbetsträna för en månad sedan på ett ställe där jag med stor sannolikhet kan få en fast tjänst men vet inte ens om jag fixar det, trots att det är något jag drömt om länge, att kunna arbeta iaf 50%.

Livet är orättvist det vet jag men ibland önskade jag att jag fick tillhöra den skalan som går lyckligt oberörda av denna orättvisa. Jag är fullkomligt medveten om att det finns dom som har det värre än jag, men ändå i det här läget kan inte det trösta mej, jag är bitter, avundsjuk och ledsen över allt jag drabbas av.

Jag är 40 år och känner mej som 70 ibland önskade jag var 70 så detta elände var slut nån gång.